Ibland är det konstigt att man kan sakna något som inte blev,något som inte finns..

Det finns någon i min närhet som jag tycker så otroligt mkt om,den personen har även barn som jag älskar!

Men personen gör såna dumma saker som får mig att bli så förbannad,jag försöker förstå varför man vill vara med någon som gör en illa,som slår en gul och blå? Varför? Är det verkligen kärlek?

När man sen har varit ifrån personen ett tag och sen börjar umgås igen, så undrar jag varför?

När dina barn säger att dom inte vill att han ska bo med er,vad tänker du på?

Vad är det för bild av ett förhållande du ger till dina barn?

Att det är okej om han slår dig,kallar dig saker som inte stämmer in på dig,varför?

Förstår du inte vad det här gör med dina underbara barn?

Så små barn ska inte få vara med om sånt här igen!

Och jag tänker på dig,det verkade som du klarade dig bra,varför går du tillbaka till han?

Jag försöker förstå men det går inte.

Jag vet inte vad jag ska göra längre,det verkar som att du inte vill lyssna på det jag vill ha att säga.

Ingenting hjälper..

Men om jag och flera med mig slutar prata med dig,slutar vara med dig,sluta titta på dig,lyssnar du då? Tänker du på vad jag har sagt?

Är han viktigare än dina vänner och familj?

Jag tycker om dig så mkt men jag orkar inte se dig hålla på så här längre.

Kärlek ska inte göra ont!

Var in en sväng i dag till Uppsala för att kolla efter vårjacka (hittade ingen men en annat massa strunt) och både på vägen in och hem så var det flera bilar som körde 70 på 90 väg och sånt blir man ju bara så förbannad på!

Vet ju att det finns forkörningsböter men finns det sölisböter, om man kör för sakta?

ja jag har nog gjort det med både det ena och andra...

det kan inte riktigt gå bra nån gång!

man ska inte börja tycka om nån för det gör lite ont ibland..skit då!

9 år har gått men saknaden är lika stor.

Fäller en tår eller två...

Men jag vet att så länge jag minns dig så finns du kvar, för alltid i mitt hjärta.

Saknar dig älskade Farmor!

Ibland är det synd att man ska vara så feg och inte våga fråga...

I dag har varit en sån där dag man kan vara utan...

en sån dag tankarna går runt...tårarna kommer...

Jag bara inte orkar mer...

Jag låg och tänkte här om dagen att det var ett bra tag sen som jag var låg...allt har varit bra nu ett tag..men nu har det vänt...egentligen bara över en skitsak..men det spökar där uppe ändå...

men men ska försöka att inte tänka så mkt på det i morgon..ska i väg till Östhammar och fira midsommar även om humöret inte riktigt är på topp...