Just nu så pågår Musikhjälpen i P3 och svt2.

3 programledare inlåsta i en glasbur i 6 dygn.

MEN det borde ni ju veta vid det här laget, eller hur?

Tycker det är en väldigt bra idé!

Och ja,jag har önskat en låt är ju inte så rik för tillfället (som ni vet) men önskade ändå en låt för 50 kr.

Så strunta i pizzan,ölen,godis,chips eller vad nu du brukar lägga en 50lapp,100 eller 200 på och önska en låt i stället!!

Barn är ju faktiskt inte till salu!!

Jag önskade Don't stop the music med Robyn eftersom den passar till musikhjälpen och för att det är ett minne från när jag för några år sedan faktiskt träffade Robyn! Det var magiskt och jag kom inte på något annat att säga än typ "du är bra!". Men fick en signerad skiva och affisch.

Sitter och kollar på Unga mödrar, och fy fan!

Ser en tjej som är 7 månader in i graviditeten som går och röker!!!

Och hon väntar tvillingar dessutom!

Visst jag har inte varit gravid, men jag vet ändå lite vett!

Att röka när man är gravid är ju typ det första man vet att man INTE ska göra när man är gravid.

Jag fattar inte riktigt hur vissa tjejer som är med där tänker, visst vissa är ju vettiga.

Och att dom är unga har jag inget emot jag har ju själv vänner och bekanta som blev gravida när dom var unga.

Bara man tar ordentligt hand om sitt barn och ger det mkt kärlek så spelar ålder ingen roll tycker jag.

Det blev ett långt inlägg men hoppas att ni orkar och tar er tid att läsa allt.

Vet inte vad som händer med mig...

Det spökar i huvudet och tårarna vill komma...

Försöker göra något bra, tänka på något bra men allt det andra tar över.

Jag är på väg att köra fast i botten igen...

Det är sånt här som snurrar runt i mitt huvud, dåliga tankar.

Min självkänsla är ganska så dålig och har varit i många år, fast jag försöker att se till så att det inte syns.

Många av mina vänner eller bekanta vet säkert inte om att jag mår så dåligt som jag gör ibland, och att jag har gjort det i snart 10 år.

Allt började med högstadiet, jag kännde att jag inte passade in, jag var och är fortfarande en väldigt lugn person i botten, och det passade inte med den klassen jag gick i.

Jag har även sedan jag var 6 eller 7 år haft spänningshuvudvärk.

Och det gjorde att jag var borta ofta från skolan, jag kommer i håg en gång när jag gick hem från skolan tidigare en dag att mina klasskamrater kom och gick över skolgården och skrek skolkare efter mig. Hur kul är det att höra när man inte skolkar utan har en såndan huvudvärk som gör så ont att det känns som huvudet ska sprängas och man mår illa?

Det var inte så kul...

Jag hade inte så många vänner när jag gick i högstadiet, jag hade en tjej som jag var med, dom tjejerna som innan hade varit mina bästa kompisar hade hittat andra som dom hellre ville vara med.

Det var spec en tjej i min klass som gjorde att jag mådde väldigt psykiskt dåligt, hon mobbade mig psykiskt men om det var medvetet eller inte de har jag ingen aning om. Hon var en jätte jobbig person som jag i dag fortfarande mår dåligt över att tänka på.

Under högskoletiden så gick jag till skolkuratorn men dom var inge bra (de blev flera eftersom tjänsten byttes ut några gånger), det hjälpte inte mig så mkt.

Jag hittde något annat som gjorde mig lugn och det var tabletter, jag hade ju min huvudvärk och mot den hjälpte inte vanliga huvudvärkstabletter utan jag hade fått Treo comp utskrivet och det  knaprade jag på...

Det var först några år senare när jag gick hos en sjukgymnast som jag insåg att jag missbrukade värktabletter.

Jag var inte så jättebra i skolan, jag hade svårt att koncentrara mig eftersom jag hade allt annat i mitt huvud,så jag fick reducerad skolgång, jag fick ta bort några ämnen helt enkelt för att kunna göra allt annat.

När jag ser tillbaka på min högstadietid så är det den värsta tiden i mitt liv, fast jag vet att det ska vara en bra tid, det är det ju för dom flesta. Men inte för mig.

För det var ju då allt började, alla mina tankar om mig själv, att jag var ful, tjock, osmart och inte värd nått.

Jag har tänkt mer än en gång (och det är en gång för mkt) på att ta mitt liv.

Jag har inte orkat mer, jag brukade ligga i min säng och storgråta, slita mig i håret och skrika och tänka att jag vill inte mer, jag orkar inte...

Men jag sitter ju här idag, så någonting har jag inom mig som inte är redo att ge upp.

Sen tog högstadiet slut.

Jag tog ett sabbatsår från skolan och gick IV på gymnasiet, hade praktik och mådde ganska bra.

Sen skulle jag börja gymnasiet på riktigt, jag velade mellan HR och KMT, men jag var och är inte så stresstålig så struntade i HR, men jag var ju inge bra på att måla och så och sång är ju inte min grej...så de blev teater, jag gick helt på min magkänsla och det är jag glad över i dag.

Jag hamnde i en jättebra klass, fast jag var borta mkt i ettan men sen började jag må bättre, gick hos skolkuratorn som var jättebra.

Kännde mig som en i gänget i klassen och jag hade hittat nått jag var bra på!

Det var mina bästa år!

Sen efter gymnasiet så blev det fhs i Molkom, där trivdes jag också,  men inte i början för det fanns en tjej i min klass som behandlade mig på ett liknande sätt som tjejen i högstadiet fast inte lika illa då....och då kom allt tillbaka...när jag åkte hem första gången så ville jag nästan inte åka tillbaka igen.

Men det gjorde jag. Och det är jag också glad över.

Tjejen kom till mig en dag och sa att hon bad om ursäkt att hon hade varit lite elak mot mig. Och efter det blev vi jättebra vänner.

Jag hade även två andra som jag var med som jag kännde något som jag aldrig hade kännt när man har en bästa vän, det känndes jättebra och jag trodde vi skulle vara så länge...

Jag kommer i håg en dag, det var soligt ute, vi satt vid en bänk och skojade, snackade skit och sånt. Och jag kännde i en liten minut eller så ren lycka (något som jag inte kännt på år och dagar), det känndes så bra, jag hade två bra vänner, en kille som jag trodde det skulle bli något med och jag fick göra det jag älskar varje dag-spela teater!

Men sen blev inte allt så bra... jag och en av vännerna gled i från varandra, varför vet jag inte riktigt men jag tycker det var synd.

Killen jag trodde det skulle bli något med blev det ju så klart inget med.

Och jag kännde mig inte bra på det jag gjorde...

Sista tiden i Molkom började jag må dåligt igen...

Och det har lixom hållt i sig...

Men jag vet att jag har tagit mig ur det en gång, så då kan jag göra det en gång till!

Och jag vet att jag har några få som står mig nära och som älskar mig för just den jag är, och det är jag glad och tacksam över.

Ni betyder så otroligt mkt, mer än vad jag kanske visar ibland.

Men varför har jag berättat allt det här då?

Jag har faktikst ingen aning, det känndes rätt bara, jag vill att folk ska veta varför jag ibland skriver som jag gör, och varför jag är som jag är ibland.

På grund av min bakgrund, alla har vi en och så här ser min ut.

Jag var ute på facebook och såg att det hade startas en grupp angående det här hemska djurplågeriet! Gruppen tyckte att dom som hade gjort det var idioter (vilket dom är) men ändrades sedan till en grupp där man gillar att äta kanin.

Vilka idioter!

Jag vet att vissa tycker att det "bara" var en kanin, men det handlar ju faktiskt om en levande varelse precis som vi människor!

Och att behandla en levande varelse så är på något sätt inte alls okej!

Det är respektlöst.

Jag såg på en sida där dom hade gått ute med killarnas namn, och det var unga killar som hade en kriminell bakgrund.

Men nu är dom ju åtalade och kommer förhoppningsvis att få sitt rätta straff.

Jag kom nyss in efter att ha varit ute en stund och när jag kommer in så var det nyhterna på tv, och det första jag ser är att några jävla,omogna idioter till människor tänder eld på en levande kanin, släpper i väg kaninen och  filmar medans den springer för sitt liv,brinnandes och det värsta (förutom att idiotjävlarna har filmat det) är att dom står och skrattar!!!

Jag blir så jävla förbannd!!!

Jag trodde inte att sånt förekom i dagens Sverige...

Dom idioterna gav även kaniner till sina hundar!!

Jag är en otrolig djurvän och förstår inte hur någon människa är funtad att göra något sådant mot en annan levande varelse!

Jag vet att vissa människor tänker att det bara är djur, men för det så behöver man inte tända eld på den!

Jag höll nästan på att spy när jag såg detta (och gråta med för den delen)...

Tänk om dom fick samma straff!

Jag skulle vilja se dom brinna och sen se hur jävla roligt dom tycker det är!!!

Djurplågeri är något som absolut inte ska finnas!!!